* De nytagna bilder som texten i artikeln hänvisar till finns
inte med här.
Efter 45 år:Mälartöserna sjunger och spelar igen
Seniorbilagan, Aftonbladet 11 nov 1991
I dag lyssnar hela världen på Roxette. Före dem var det Abba som var
stora.
1946 fick Mälartöserna sitt genombrott. De blev snabbt Nordens
mest kända sånggrupp.
45 år senare träffas de för att minnas. Senior är med.
Det tog de tre Stockholmstjejerna-alla är de födda på Södra
BB- några månader att bli kända i varje svenskt vardagsrum.
Toppen på den tiden var att få medverka i Frukostklubben, i
radion.
Mälatröserna
fick göra
det gång på gång. Sigge Fürst,
klubbens programledare, älskade dem.
Allra finast var att medverka på Chinateatern, mitt emot
Berns Salonger.
Det gjorde mest världsstjärnor. I
Chinavarieténs program
för julimånad 1946 presenterades
Mälartöserna som andra inslag, Jacques Tati som nr 13.
Flickorna berättar:
-Han var jätterar mot oss. Berömde och gav tips för scnen.
Vi tyckte att hans imitationer av
en fotbollsmålvakt var jätterolig.
May Marthall-Åhlén, idag 65, Siw Karlén, 62 och
Eiwor Strand 61 var alltså tonåringar när de
slog igenom.
Nu, 45 år senare träffas de i Mays radhus i Tyresö.
Hon heter numera Åhlén i efternamn och
är konstnärinna. Eiwor är gift Westerlund.
Siw heter fortfarande Karlén, men nu
stavar hon efternamnet med K igen:
-Chinateratern tyckte det lät med professionellt
med ett C.
Genombrottet
Hur kunde tre okända söderbonör bli stjärnor så snabbt?
Aftonbaldet är faktiskt
inblandat. Tidningen svarade på den tiden för en talangjakt
"Vi som vill opp".
Jarl Kulle ville det, liksom Lars Lönndahl och många andra
då helt okända som senare blev
stjärnor.
May sa till kompisarna, nu går vi och anmäler oss. Sagt och gjort.
De fick som alla andra pröva. Det blev succé direkt
med "Skrattvisan" som May själv skrivit
text och melodi till. Tjejerna skrattade i
stämmor. Publiken jublade.
"Vi som vill opp", Frukostklubben och sen
Chinavarietén gjorde dem stora.
Mälartöserna fick göra grammofonskivor
och erbjudanden och folkparksturneér och andra
framträdanden strömmade in.
Fram till 1950 stod de på scneer landet runt.
De tvingades lägga av när May
var gravid i sjunde månaden. Sedan dess har de inte sjungit ihop förrän
Aftonbladets fotograf Bibbi Johansson skulle ta * bilden här intill.
De kunde inte hålla sig när de fick instrumenten i händerna. Det lät mer
än bra.
Inte rika
På en avgörande punkt skiljer sig 40-talets
sångstjärnor från 90-talets.
Man blev inte miljonär på att sjunga på den tiden:
-Det högsta gage vi kom upp till var 100 kronor
var för allt framträdanden. Men
då fick vi betala tågresor ochhotellrum själva.
Rummet brukade kosta ungefär sju kronor och
femtio öre.
De blev lurade ibland. Eiwor berättar:
-En gång engagerades vi av ett tivoli. Det
gjordes inte upp om något gaage på förhand. Vi
placerades i hällande regn utanför tivolientrén
med uppgiften att sjunga högt och glatt för att
locka folk
att betala entréavgif. Vi stod där i sex timmar.
Sedan kom direktören och
sa att vi inte lockat många nog och därför inte skulle få betalt alls.
Han ansåg tvärtom att vi
borde ersätta honom med några tior för att vi inte varit bra nog.
Mer minnen
Vad skulle dagens sångstjärnor säga om det?
Senior undrar om de minns fler hemskheter.
May gör det:
-Jag blev blixtförälskad i en ungersk kapellmästare och sov över på
hans hotellrum i Karlstad. Morgonen därpå vaknade
jag som på moln och glömde
såväl mitt dragspel som mina scenkläder
på hans rum. Dagen därpå skulle vi framträda
i Östersund.
-Jag satt på tåget dit och grät när Sigge
Fürst helt oväntat dök upp i samma kupé och lyckades
trösta mig. Han kom på en lösning också.
Min pappa fick komma resande från Stockholm
med nya scenkläder. Några år senare
gifte jag mig med den ungraren.
Siw ska aldrig glömma en natt i en sovvagn
på väg från Oslo till Stockholm:
-Jag drack inte sprit själv men jag hade smugglat
med mig några flaskor till
släkten därhemma när tullen kom och frågade nekade jag till att jag hade
något med mig. De ville titta i min säng där
jag låg på flaskorna. May räddade mig.
Hon sa till tullarna att jag hade feber
med frossa. De trodde henne.
Dagens musik
Om dagens underhållningsmusik säger trion:
-Artisterna är skickliga och drivna och tekniken har utvecklats enormt.
Men nog var det väl roligare förr? Borde inte TV och radio släppa
fram mer musik för
människor över sextio? Är det inte lite väl mycket dunka dunka nu?
Senior frågar aldrig om de själva kan tänka sig en comeback. Ändå tror vi
oss veta svaret.
Ja
Artikeln skriven av Sigvard Lindström
Artikeln publicerad med tillstånd av Aftonbladet.